Kapitel 1

Jag följer efter Niall med trötta steg in på flygplatsen. Det är en massa folk som springer runt och försöker hinna med sitt plan. Klockan är halv tolv och jag har inte sovit på hela vägen hit. Jag behöver min skönhets sömn men ingen av killarna i laget fattar det.

I två timmar har jag suttit i en jävla buss med ett gäng killar som har haft musik på högsta volym. Liam hade inget emot det då han satt och smsa med sin flickvän Sophia. Hon kan från början verka som en riktig bitch men när man lär känna henne så inser man hur mycket hon betyder för Liam och hur trevlig hon egentligen är. Hon är ganska osäker i sig själv och det är därför hon framstår som en bitch.

Niall snackar om alla coola ställen han skulle vilja åka till innan vi åker hem och jag kan inte låta bli att le åt hans gladhet. Men det ändrar inte faktumet att jag känner mig som en död flodhäst.

Liam går framför oss alla med Oliver en kille från laget. Han har brunt hår och är ganska lång. Jag tror att hans ögon är blå men jag är inte säker då dom lika gärna kan vara grå. Det beror helt på ljuset.

Jag hade en crush på Oliver när jag började i laget men insåg ganska snabbt att det aldrig skulle funka mellan oss. Han tycker egentligen inte om mig så mycket och brukar ofta undvika mig. Han är en av de största homofoberna jag någonsin har träffat. Och självklart så ska han alltid påpeka hur hemskt det är att vara gay…

-”Kom vi måste checka in” Säger Liam och drar med mig. Jag insåg inte ens att jag halkat efter de andra förens han drar mig ut ur min lilla trans. Jag följer efter Liam och inser snabbt att det kommer ta ganska lång tid innan vi faktiskt kommer att komma på planet.

Vi alla kommer igenom säkerhetskontrollen utan större problem… Inte för att jag hade trott att vi inte skulle göra det men ändå.

-”Okej så nu ger jag er eget ansvar ni får göra vad ni vill fram tills det går att gå på planet då vill jag ha alla här… UPPFATTAT?” Frågar Liam och får massa ja tillbaka.

Jag sjunker ner på en stol och bestämmer mig för att ta en tupplur… Men Niall verkar ha andra planer för han börjar prata om den här sångaren han just börjat gilla. Ingen aning om vad han heter jag vet bara att han sjunger sjukt bra… Okej så det är vad Niall berätta för mig. Han hade tydligen hört en bra låt med honom på radion och börjat lyssna på honom. Jag orkar inte bry mig i hans namn då Niall kommer att byta idol om några veckor. Han byter idoler hela tiden något som är gulligt. Niall är en riktigt Fanboy.

Efter ett tag försvinner Niall för att leta reda på en toalett och jag får äntligen lite lugn och ro.

-”Harry!” Hör jag en röst ropa och jag öppnar mina ögon. Framför mig ser jag en syn som får mig att le. En kille som är ganska lång men som inte kan vara så mycket äldre än mig springer från en stor biffig kille. Man kan tydligt se att dom känner varandra då den här Harry killen skrattar och den biffiga killen springer efter. Jag följer dom med blicken och ler lite när den biffiga killen lyfter upp Harry killen i luften. Harry killen ser inte lika nöjd ut längre.

-”Harry din jävla idiot du skulle inte skapa en jävla scen ta och skärp dig för i helvete du är inte tolv!”Säger Biffen. Japp jag kallar honom biffen nu. Harry killen ser inte nöjd ut och ber om ursäkt innan han går över till en kille med svart hår rakt upp. Den killen ler mot honom men jag ser inte om Harry killen ler tillbaka eller inte då han står med ryggen mot mig. Han är attraktiv av det lilla jag kan se av honom.  Det är ganska svårt att urskilja detaljer från långt avstånd. Hans leende var lätt då det var stort. Men annars inget. Han är vacker i alla fall.

Jag sitter utanför gaten ända tills vi faktiskt får gå ombord. Jag är en av de första som kommer på planet. Jag hittar snabbt min plats 32 A. En fönsterplats jag älskar att sitta vid fönstret för då kan man luta sig mot det och sova… Jag tvivlar på att Niall skulle låta mig sova mot hans axel då han säkert skulle putta av mig precis när jag somnat… Han vill bara ge igen för den gången jag råkade göra det.

-”Hej” Säger Niall när han ploppar ner i sättet bredvid mig. Ett leende pryder hans läppar och jag kan inte låta bli att le mot honom. Niall har verkligen ett vackert leende.

Niall och jag sitter och pratar och han börjar berätta om en kille Zack?… Zeeke?… Za…Zayn!  Det var hans namn. Niall hade visst träffat honom och dom hade börjat prata.

Efter att dom gått igenom instruktioner om vad man ska göra om man måste evakuera planet så är vi äntligen på väg mot Boston.

Efter typ en timme uppe i luften kommer killen jag såg den där Harry kille fram till oss och Niall ler stort. Jag antar att det är Zayn. Om jag inte fattade det på Nialls leende så fattade jag det när Niall utbrast ZAAAAAAAAYN! Du är här för att rädda mig från den hemskt tråkiga Loooooouis! Hans ord inte mina.

Niall och Zayn försvinner bort i planet… Dom bara lämna mig här helt själv!

 

Harry:

 

Zayn kommer tillbaka med killen jag antar måste vara Niall. Han kan inte hålla tyst om den killen helt seriöst. Jag tror att Niall och Zayn har något på gång . Även fast dom inte märker det själva så kan man tydligt se att dom gillar varandra. Japp jag tror på kärlek vid första ögonkastet även fast det aldrig hänt mig.

Zayn sätter sig ner och tittar på mig som om jag ska flytta på mig… Oh så han tänker slänga ut mig från min plats på ett flyg… Tack Zayn tack så mycket(Märk min sarkasm).

Jag reser mig upp och Zayn säger åt Niall att sitta ner. Han lyder honom och tittar sen på mig med stora ögon.

-”Du är Harry Styles” Säger han och jag ler lite. För ja du vet… Jag är Harry Styles…

-”Japp” Svarar jag och Zayn fnissar lite. När Niall tagit in vem jag är ler han och i stället för att be om en autograf eller ett foto berättar han vart han satt så jag kan sätta mig där.

Jag letar reda på plats 32 B. Den var inte jätte svår att hitta då det bara var några rader bakom mig och Zayn.

-”Hej jag är Harry. Din vän Niall skicka hit mig för att Zayn sparkade ut mig från mitt eget säte.” Säger jag och får ett litet skratt tillbaka. Det är som musik för mina öron. När killen vänder sig mot mig tror jag att hela min värld stannar han är vacker. Hur vacker som helst. Dom blå ögonen är dom vackraste blå ögon jag någonsin sett! Hans röst är som en änglakör

-”Jag är Louis.”

 

 

-

 

Förlåt för att jag tog sån tid på mig att skriva det här!

 

Kommentera!

 

Glöm inte att gå med i min tävling:

 

http://momentsff.blogg.se/2013/december/tavling.html#comment




RSS 2.0